När jag fick Puma var det lite speciellt.. hon var hemlös o fäljde efter mina kompisar i hela byn.. det var skit kallt ute och mina kompisar kunde inte ta hand om henne så alternativen var att jag tog henne eller att hon fick åka ut i kylan igen.. Jag hade precis flyttat hemifrån så jag var inte jätte sugen på att ha katt, var inte ens kattmänniska då.. men mitt hjärta sa att jag inte kunde slänga ut henne så hon fick flytta in.. Har inte ångrat mig en sekund ens.. men hon var varken den färgen eller könet jag ville ha..
Zorro köpte jag och jag totalt förälskade mig i hans färg. Han är grå med gröna ögon.. Han skulle bli långhårig men nåt gick fel så det blev han inte men när jag fick reda på det så spelade det ingen roll för jag hade fallit för honom..
Zigge var en hemlös kattunge som KKS (kattkommandosyd) räddat.. Han o hans syskon blev utkastade i skogen o lämnade att dö.. tack o lov så hittades de.. jag kollade på deras sida o älskade hans teckning o färg o greps av hans historia..
så man kan säga att ingen av katterna har blivit de katterna som jag ville ha från början för jag ville ha en långhårig vit katt. Men jag älskar dem ändå =)
Min katt Rasmus var väldigt vild och djurens vänner hittade honom i skogen när han var några månader gammal han var väldigt rädd och åt allt han hittade men det visades att han var väldigt snäll och gosig katt och nu är han 12-13år och jag är väldigt glad att vi tog hand om honom.
När jag såg Sally tänkte jag, henne ska jag ha=) Hade drömt om en grå katt innan hon ens var född. Hon vart den enda grå katten i kullen, hennes mamma och syskon är vita med svarta fläckar.
Sen Molle tänkte jag, han ser ju ut som min Sally så han ville jag också ha=) Nu har han dock blivit svart när han blev äldre...
När jag såg månz för första gången var han nästan helt nyfödd. Hade precis flyttat till min nya lägenhet och varit en dag på ikea, när vi kom hem hittade vi inte Piplisa någonstans, men efter mycket letande lyfta vi på soffdynan och där låg hon och hon såg jättestolt ut. Den största av de tre ungarna var Månz och min tanke var: Den ska jag ha. Så fort man rörde vid honom släpte han spenen och skrek och det gjorde han de första veckorna, han åt hela tiden med undantag för de korta stunder han sov och så fort piplisa rörde sig vaknade han och skrek, stackars pipis blev jättenervös och vågade näsatn aldrig gå iväg. Kom inte på något bra namn till Månz först men nu heter han Skrikmånz, men han skriker inte lika mcket nu längre så det blir oftast bara Månz.
